Ringduvans rykte

Den duvart som vi oftast kan se både i städerna och i skogarna runt om i Europa, är ringduvan. Denna duva kan ge lite blandade känslor hos människor eftersom de på senare tid har förflyttat sig in i städerna och anses vara ett skadedjur – en ohyra som smutsar ned och sprider bakterier.

Både i stora städer som Paris och London ses duvan i stora flockar vid platser som Trafalgar Square eller L´Arc de Triomphe. Många betraktar dem som vi i Sverige betraktar kajorna och det råder en hel del delade meningar om man ska skjuta av dem eller inte.

Fågelintresserade och jägare tycker generellt om ringduvan, dels eftersom det anses vara en vanlig fågel att jaga, dels för att de är intressanta att studera. Är man fågelintresserad eller funderar på att föda upp fåglar, kan man gå med i en förening eller läsa mer om fåglar på där man verkar för att främja fågelintresset.

Kännetecken

Ringduvan kännetecknas som grå med gröna skimrande nyanser kring huvudet och de har en vit fläck på halsen. Unga fåglar brukar vara lite mer rosa till färgen men förändras med tiden. Duvan har även längre stjärtfjädrar, större och rundare bröst och ett mindre huvud än exempelvis skogsduvan och tamduvan – två andra arter som är lätta att förväxla med ringduvan. Hela dess längd uppskattas vara omkring 45 cm och när den breder ut sina vingar är den ca 65 cm bred.

Ett ringduvspar håller ihop livet ut och får ofta två kullar under en och samma häckningsperiod.

Sången

Det typiska lätet för ringduvan är det kuttrande de utger och under häckningstiden blir det ett lite mer gurglande läte – ungefär som hroo-hroo. När de slår sina vingar mot varandra uppstår också ett smattrande ljud, vilket fungerar som varningsläte.

Vad äter de?

Ringduvans föda består mest av åkerföda som frön, spannmål, ärtor och skott men i städerna ser man dem ofta tigga mat från folk eller rota i sopor efter allt möjligt. Bröd hör till deras favoritmat inne i städerna men är egentligen inte direkt lämpligt att livnära sig på.